Tiden i litteraturen

Tid är något som fascinerat människan så länge vi haft ett begrepp om den. Och i alla tiden har det funnits filosofer och vetenskapsmän som hävdat att den egentligen inte finns. Att upplevelsen av tid är subjektiv och egentligen inte finns.
Men det är inget som tiden bryr sig om. Den går på i alla fall.
Inom litteraturen är tiden ett tema som ofta återkommer. Dels i mer seriös litteratur som i ”På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust där författaren fördjupar sig i vår upplevelse av ett minne och att det kan bli mer intensivt när man minns tillbaka än man upplevde det när det verkligen skedde. Eller Kurt Vonneguts bok “Slakthus 5” som handlar om en man som helt saknar begrepp om kausalitet och upplever alla epoker i sitt liv som samtidiga.
Sedan finns det hela sci-fi genren där tid är ett tacksamt tema att resa i. Böcker som H.G Wells “The Timemachine” och Mark Twains “A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court” är ett par av de äldre exemplen i denna genre. Ett annat känt exempel är “Tidens död” av Isaac Asimov.
Och om tidsresor är populära inom litteraturen är det ingenting emot hur ofta det förekommer inom film och tv-serier. Det är så man blir yr av bara tanken. Så det bästa är nog att ta hand om sin egen tid så bra och säkert man kan. Med en bra kalender och en prisvärd och bra klocka från klockmodeller.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *